onsdag 8 juli 2015

Snart är det dags!

Mitt sommarlov har hittills bestått av vila, träning, en fantastisk vecka i skärgården och besök i Västerbotten.
Just nu är det perfekt väder för läsning. Det ömsom regnar ömsom blåser och den gråfärgade himlen är molntäckt.

Jag har läst en hel del. En hel del tid har jag även ägnat åt reflektion, mest har jag funderat på hur polariserad skoldebatten känns bland oss lärare. Jag har även funderat mycket kring hur vi kan komma åt problemet med nästa generations beteende då det väcker så mycket tankar och känslor t.ex. här och här här. Den debatten blir även den väldigt polariserad då kritikerna mot barns "förargliga" beteende är väldigt enkelspåriga och de som svarar på kritiken ofta "försvarar" barn med diagnosers beteende. Det är ju inte riktigt så det är.

Det viktigaste för mig är nog ändå hur vi skapar förstående för de barn med beteendeproblem och samtidigt får alla "skärmknarkande", "ouppmärksamma", "självupptagna" och "slöa föräldrar" att förstå att det är ett mycket viktigt uppdrag de har som föräldrar. Jag har inte funderat klart. Kommer jag fram till något så återkommer jag. Så. Nog om det.


Snart börjar vi på olika sätt diskutera James Nottinghams bok och Maria Rasmussons avhandling i #pedaläslyft.
Annika har redan skapat en Answergarden där ni kan posta frågor till de första kapitlen i boken.
Nu finns även en Padlet där ni kan posta frågor och funderingar kring avhandlingen.
Vi kommer att välja ut frågor som vi postar i Facebookgruppen och på Edcamp.se.

Vi kommer ju även att ha Google hangouts enligt planen som ni kan se här.

Det känns helt fantastiskt att se all energi kring läsandet i Facebookgruppen så här under sommaren. Hittills har det faktiskt inte uppkommit några diskussioner kring att många lärare väljer att fortbilda sig under sommarlovet.
Magnus Blixt skriver mycket klokt om detta val i sin blogg. Jag har bett om lov att få klippa in hans reflektion kring lärarnas ferie:
Men hallå! Ska ni alltså ägna sommarlovet åt att läsa och diskutera böcker om skolan?
Tja, svaret på den frågan är i min värld ganska enkel:
  1. 1. Vi har inte sommarlov, det är elever som har det. Vi har ferie.
  2. 2. Vi har förtroendearbetstid som vi själva förfogar över; när den görs, var den görs, vad som görs, med vem den görs. 
  3. 3. Vi väljer själva att delta (och t o m bidra till att försöka styra upp) då vi räknar med att det ger mer kraft och energi än det kostar.
  4. 4. Ingen – ingen – ska känna att man måste vara med.
  5. 5. Var och en – alla – ska känna att de får vara med, om de vill.
Mig har det i alla fall gett en massa energi. Jag tror verkligen på att en bra undervisningsrelation mår bra av att man är isär en längre stund (att sedan mången elev skulle behöva en tätare kontakt med skolan/samhället är en annan sak, det kan inte enbart hänga på mig som lärare), men jag tror inte heller på att utveckling bara skulle kunna ske vissa bestämda dagar eller tider. Det viktiga är väl som vanligt att vara medveten om sina val och dess konsekvenser? Liksom att vi kan skaffa oss livsviktig återhämtning på olika, individuella, sätt?
Jag försöker läsa, reflektera och titta in i sociala medier när jag känner behov. Jag har bestämt mig för att inte sätta igång med planering och andra förberedelser förrän i augusti. 
Nu ska jag läsa en stund, jag hoppas på att få se en skymt av solen inom en snar framtid.